Det var lördag igår ja. Tänk vad tiden flyger iväg. Någon klok människa har sagt:

"Just när jag vant mig vid gårdagen, så kommer idag."

Så sant som det är sagt. Dygnet har alldeles för få timmar för att jag ska vara nöjd. Gårdagen flöt på, dagen flyter på och klockan har hunnit bli kväller. Jag ska villigt erkänna att idag har det inte blivit mycket vettigt gjort, förutom matlagning. Nu ska jag sätta mig och korrigera ett arbete som ska in. Och som jag tidigare sagt så är jag inte speciellt motiverad. Jag får köra ett litet motivationspass, för att få energi och ett positivt tänkande när det gäller skolan. Nä, jag ska inte gnälla mer om det, även om det känns som en maginfluensa som inte vill ta slut. Man vill bara spy hela tiden...;)

Ja, och så saknar jag Patrick. Han åkte med sin yngsta till Luleå i fredags. Hans kusin har fått smått och den lille döptes igår. Just nu skulle jag vilja rusa hem till honom och kasta mig i hans armar. Nä, man kan inte få allt... Det är bara att snällt vänta tills han kommer hem på tisdag.

Igår satt jag här hemma och drack lite i gott sällskap. Vi drog en kortis ner på stan för att kika lite, men blev inte så tillfredsställda. Vi kom överens om att det blir nya tag nästa lördag, då Å festens grand finale går av stapeln. Jag misstänker att det kommer att vara betydligt mer folk i omlopp då och intressantare artister som spelar. För vem fan kan tycka att Thorleifs är något att slösa pengar på. Sorry. De spelade igår. Dansbandsmusik är inte riktigt min grej. Jag kan t o m tycka att finsk dansband är bättre än svensk.

Så gårdagen flöt på i lugnets tecken, men icke trots det i tråkighetens tecken. Trevligt sällskap livar alltid upp stämningen.

Kram banan!