Joi, jag vet. Några dagar efteråt kommer jag med ett klokt och klarsynt inlägg om hur lördagens melodifestival vanns av rätt låt. Jag har svårt att tänka mig att någon annan skrivit någonting annat om lördagens musikfest. Typ.

Anna, med den underbart hesa och bräkande rösten och vackra låten tog hem spelat. Underbart och skönt.

Det var allt jag ville säga om lördagens schlager.

Jo! En annan sak. Vad har 1:ans och 2:ans ålder med det faktum att de just kom etta och tvåa, att göra? Det var en reporter som frågade hur det kommer sig att två unga placerade sig på de två högsta placeringarna. Klok fråga, eller inte... För vad sjutton har deras ålder med placeringarna att göra? Folk röstar ju på låten inte åldern. Eller har jag missat något på dagordningen?

Nåväl, reportern fick ju också ett klokt svar av tvåan, vad sjutton han nu hette, med låten Manboy. Han svarade på frågan genom att informera oss lyssnare och tittare om att vi förmodligen vill ha nytt. Nytt vad? Ny musik? Då kan han ju faktiskt inte mena sin egen låt. Jag menar, den låten är ju inte speciellt nyskapande med ný sound osv. Eller har jag missat något där också? Han kanske hör någonting som ingen annan hör...sitt eget uppblåsta ego?

Jaja. Nog om den svenska melodifestivalen och alla de kloka ord artisterna rapar ur sig.

Jag vill bara konstatera att av lördagens tio finalister, var det rätt låt som vann.

Väl mött!